Idag var jag med om ett smått under. Min fina vän Diana kom på besök och efter att ha pratat en del föreslog hon att vi skulle gå ut till fiket över gatan. Hjälp tänkte jag, har försökt fika en gång ute sen jag blev sjuk och då blev jag dålig ett par dagar efteråt.

Men vi slog slag i saken. Gick dit. Fullt av folk så vi bestämde att gå till butiken STANK istället som ligger nära. Vi gick dit och jag köpte en fin grej med påfågel på till hemmet. Sen, tro det eller ej, gick vi tillbaka till fiket och fick plats. Världens ljudvolym, massa folk, jag KLARADE det! Vi satt där ett tag tills Diana tyckte det blev för högljutt, haha!

Ett mirakel. Bilder från cafet, stank, och det jag köpte.      

Har varit isolerad ett tag, kommit av mig med mina småpromenader. Men idag pallrade jag mig ut och kunde oväntat nog gå en liten promenad och dessutom gå in i en butik. Där fanns fina retro-skyltar i plåt, skulle passa hos mig! Sen gick jag in i lägenheten och tog en paus. Sen gick jag ut igen och gick in på STANK som ligger nära. De har så fin inredning, skulle gärna köpa allt där, murrigt och mysigt.  

Jag har alltid trivts med att bo i stan. Sen jag blev sjuk känner jag annorlunda. Önskar att jag hade närhet till vatten och natur. Tänk att ha havsutsikt eller skogen precis utanför. Det vore nåt.   

...och det tänker jag inte avslöja heller! Men det är en fantastisk tröja. Om den blivit smutsig är det bara att vända ut och in på den och då är den lika snygg som innan, bara med färgskifte i bakgrund och prickar. Låter kanske lite sunkigt att vända ut och in på den, men vissa dagar är sånna!  

Jag funderar över hur jag ska vidare med behandlingar. Skulle vilja ta paus med akupunkturen (han kommer säkert insistera på att jag behöver fortsätta), och pröva kraniosakral terapi igen. Vill även pröva Perrin-programmet. Men sist jag var hos en kraniosakral behandlare fick jag en rätt kraftig reaktion efteråt...vilket gav mig rejäl panik. Det höll i sig i en vecka typ. Jag trodde jag blivit kroniskt försämrad, (katastroftänkande Maja). Sen vågade jag inte gå tillbaka till den behandlingen. Men nu funderar jag igen, kan ju be om att få en väldigt försiktig behandling.

Lite tankar om hur jag ska gå vidare....

 min favoritförfattare: Johan Theorin. Dags för skumtimmen. Tidigare har jag läst Nattfåk och lyssnat på Rörgast på ljudbok.

Idag är en tung dag. Allt som hänt känns så övermäktigt. Jag får inget grepp om det. Jag kan inte ens glädjas över framstegen en dag som denna, allt jag inte kan göra är för smärtsamt. jag saknar min självständighet. Att gå ut och strosa i affärer, att ta tunnelbanan och besöka en vän. Ska jag längre sträckor idag får jag skjuts och då får jag ligga i baksätet för jag klarar inte av intrycken av att titta ut. Jag saknar att ta långpromenader och att dansa. Saknar mitt jobb. Ja idag är saknaden stor.