efter er månader av psykisk och fysisk tortyr, inte kunnat röra mig i sängen ens, bli matad, inte kunna läsa inte se på tv....ingenting. Men nu är jag tillbaka. Tillvaron ser annorlunda ut. Jag är i bättre fysisk form innan mitt skov, men sämre i den mentala biten. Kan inte se så mkt på tv eller skriva lika mkt. Men! Jag har gått på stan i ca 1 h som rekord och handlat klänning! Inte helt tokigt. Hörs igen!

Nu slog jag äntligen slag i saken och kom iväg på gynekologisk cellprovtagning. Skulle gå precis när jag insjuknade för 1 år sedan och då blev det ju inte tal om att ge sig iväg på den undersökningen. Har varit noggrann annars, så hoppas dom inte hittar några dumma förändringar för att jag missade en tid :/ Mottagningen låg för övrigt på samma ställe där jag röntgade mig i början på året, då var jag så sjuk att jag satt i rullstol och ändå mådde jag piss. Huvva. Nu gick jag in på egna ben och satt 30 min i väntrummet utan problem. Hurra! Får hoppas det håller i sig. Det här är dag 3 då jag inte känt av något symptom alls. Igår gick jag en 14 minuters promenad, hurra rekord! Känns nästande bra för att vara sant. Idag skippar jag promenad, brukar inte funka att promenera flera dagar i rad. Och jag vill hålla mig i bra skick tills helgen då jag fyller 30. Stress svarar jag fortfarande väldigt dåligt på, blir sjuk av stress.....

Det sär med tystnad och läkande gick väl bra, fram till natten då jag inte kunde sova. Var klarvaken av all vila på dagen....så var det med det. Jag får nöja med mig en kort liten hjärnvila istället om dagen.

Har funderat på välgörenhet. Nåt borde man ju kunna göra. Ska tänka mer på det.

Från och med nu ska jag flera gånger om dagen träna på att inte göra, inte tänka, inte lyssna på någonting. Jag ska försätta
hjärnan i total vila. Blev inspirerad av Julia Mc Donald som drabbades av svår ME. Hon låg bara i sängen utan att kunna röra sig eller kunna äta på egen hand. Hon försatte sin hjärna i djup vila under tystnad. En slags meditation. Först ett par stunder om dagen, sen timmar....dag ut och dag in. Efter typ 3 månader kunde hon gå upp ur sängen. Efter ett tag kunde hon gå runt i byn. Till sist blev hon återställd. Inspirerande. Länk där hon berättar:

https://m.youtube.com/watch?v=sAM5avPRFYk

Och så ringde Diana och jag fick tillbaka lite inre styrka <3.
Akupunktören var här idag. Vi pratade om att mitt nervsystem förmodligen sattes ur balans när jag blev sjuk, men att det går framåt. Förut när han kom och jag skulle sitta upp och berätta om dagsformen brukade jag känna mig rätt så infekterad. Nu gör jag det sällan. Så det är positivt! Han berättade dessutom att han blivit Spa chef. Men ska ha tid med mig ändå :)

Idag känns allt svårt. Klandrar mig själv. Det är mitt fel att jag blev sjuk. Jag förstörde mitt liv. Och inget ordnar sig. Så känns det.

Senaste veckan har verkligen satt mina inre krafter på prov. När man bara måste ligga, ligga och ligga ner med jobbiga symptom som man inte vet ska bli värre eller när de ska gå över...ja då är det lätt att bli helt förstörd inombords. Men jag har hittat fina platser i sinnet....minnen från betydelsefulla ställen som jag plockat fram, och det har nästan känts som om jag varit där på riktigt. Att jag badat i havet vid björnö...att jag promenerat i hellasgården...mina lyckliga platser <3 sen hjälper det att tänka på dom som har det ännu värre....

Öööööööhhhhh ny förkylning!! Och jag som inte ens vart utanför dörren. Första året jag blev sjuk i ME eller utmattning eller vad sjutton läkarna kallar det så var jag inte förkyld en endaste gång. Nu verkar det blivit tvärtom! Jobbiga immunsystem. Bli normal!!!